Som i förkylningstider när skuggor slätar landskapet. På
tåget tittar jag på smala händer, de ser klena ut. Långa
beniga fingrar och blå ådror på handryggen och ringen
bojad kring lillfingret, de viker inåt mot
tyllblommorna på rockslaget. Man pyntar sig så gott man
kan. Tänker, hans händer som målar självporträtt och
fantasidjur och rättar till ansiktet varje dag.
Hanna Ilander