Du var pigg och glad ponny, hade altid några klurigheter i ditt huvud, ingen fick stopp på dej om du såg en hösilagehög, ingen kunde stoppa dej förän du fått en smakbit utav det. Du var speciell, en helt vanlig, men speciell häst, viste precis hur man skulle på en två benig att bli glad, du viste precis på vilket ställe som var bäst att kasta av ryttaren. Du var den underbaraste, den bästa när vi bråkade med dej med att röra dej vid öronen. Men varför, varför måsta du gå din väg just inatt? du var ju bara 23, hade säkert 10 år kvar, du mådde så bra, några gråa hårstrån störde väl ej? Det är tomt utan dej, så många e så deppiga just för att du for. Det är väl inte rätt att när man kommer och morgonmatar för att du skall må bra, så är du borta, det är inte rättvist. Men... Ja saknar dej... Massor ;( Jag kan inget att mina tårar rinner ner mot kinden, det bara rinner, bara att se hur de små flickorna i stallet saknar dej, och hur din ägare försöker dölja sina gråtfulla ögon att börja gråta...
R.I.P Fyrsta Från Horsbäck <33
Du avled antagligen för ett kolik anfall, och när du rullade dej knot tarmarna sej fast. Håppas du dog fridfullt och utan smärta kan man väl säga, men antagligen inte ;/ <33
http://www.sukuposti.fi/sukutietokanta.php?Numero=98936
1986-2009
