väför saknar jag nu? när jag visste helatiden,
när jag har lärt mig att vara ensam, sånt e livet,
ingenting e som de ska längre,
rasa ner igen, o blunda för de som hände.
det går att bli bra, när man satsar allt man har,
man går in för en sak, o blir lämnad kvar.
för det är över nu, o jag känner mig krossad.
allt går i bitar, så fort jag börjar hoppas.
men du finns kvar inom mig,
men det tar ont när jag tänker på dig.
men dom stunder som vi hade,
som du aldrig våga satsa på.
i mina av dom var du helt underbar,
helt klart bäst.
o när vi låg där i sängen så känndes det helt perfekt.
hur kan det sluta såhär?
men jag vet att det finns chanser.
skit i vad dom säger,
o lyssna till dig själv.
om jag kunde skulle jag ge hela världen till dig<3