Även om jag vill o även om jag tror att du är borta ur mitt liv,
även fast du svor på att de alltid skulle vara vi,
att vara du o jag - vill hata dej men älskar dej mer för varje dag,
de är snart ett år sen som du lämna mej ensam.
Jag har blivit sviken förr men återfått känslan.
Men du va speciell,
du har mitt hjärta i din hand men du har glömt bort mej helt nu - för du rinner ut som sand.
När jag tänker tillbaka så fäller jag en tår,
när du låg här bredvid känns precis som igår,
När jag skriver det här river jag ut gammla minnen.
Jag känner sakta tårarna rinna nerför kinden.
Ja hade glömt de, hur mycket du betyder.
Du va falsk, alltid borta, det svider när vi inte kan prata som förut,
det ger mej en känsla av att livet e slut.
<3