Jag kommer att fortsätta vidare, ja måst göra de. På vägen mot ett nytt fösök fösöker ja glömma allt de gamla. Egentligen vill ja komma bort från allt, egentligen vill ja bara underlätta allt.
Saken är den att ja bara int har en blekaste aning om hur ja ska göra de, ja har ingen aning om hur de ska gå till. Mellanåt har ja den känslan att ja vill stoppa tiden just där den råkar vara. Leva bara den ena lyckliga stunden. De stunderna är så jävla viktiga, de e dom som stöder min väg framåt. De är tack vare er, som skapar dessa stunder, som jag orkar kämpa vidare.
En bland mina största önskningar är att jag int sku behöva kämpa vidare utan att jag sku kuna leva. Att jag sku klara av och lämna alla problem, att ja sku kunna gömma undan dem som avklarade, med "closed case" lappen på. Jag sku vila slippa över dessa vissa kapitel i mitt liv som hängt med ett tag för länge. De bara roddar till pågående händelser. Men aldrig aldrig ska ja glömma. Jag tar vara på allt, jag ska lära mej av allt och jag ska komma ihåg allt.
Förutom de tusentals kränkande, rivande och allt för långt rotsatta tankarna, dem vill jag gräva ner djupt och glömma.