IRC-Galleria

Jag har varit länge, svalde jag smärtan och fördonklad närvaron av ondska. Mitt liv harv varit ett helvete, jag har missbrokat droken och lace mig själv, jag grät i två år varje jävla natt och hoppade att jag inte längre vaknar på morgen att jag inte längre har att hantera. Jag har desingnat at min liten sinne att begå självmord. Jag är rödd för mig själv, jag hatar och föraktar mid själv. Jag inte riktigt vil leva, eftersom det hittills jag bor bara skadar mig själv och andra. Jag är trött för spela att allt är bra, men i slutändan är det viktigare för mig att folka tror att jag var okej som det är att jag kan rigtigt bra. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag en allvarlig depression. I motsats till vad som hände, men jag är fortfärände vid liv ocg för mig är en stort problem. Tvungen att klara är bara framåt, oavsett hurt de krafter skulle tvingas till slut om tiden jag hatar mig själv och jag vill lida och livet ger mig mest av allt lidande minuter.
Jag är just så trött...