Lite mer än ett halft år sedan,
endå kommer jag ihåg allt som om det vore igår.
Orden skulle lika bra kunna finnas med i en sång,
som spelades överallt hela tiden.. En sån som fastnar..
Och tillome det där bordet, kommer jag ihåg
som om det var bordet i matsalen..
Jag kommer ihåg hur vi stod, hur ni försökte
få oss att tala rikssvenska som om det hade
hänt för några minuter sedan..
Jag ser allting så klart, och saknaden blir så himla stor..
Jag kan se er framför mig..
Jag kan tillome se det jag aldrig hann se..
Och sårgen när vi kom till skolan, och ni inte var kvar,
den sårgen har kommit tillbaka som om ni just hade åkt..
Och att veta att ni finns där nånstans,
och att veta att jag har en chans att träffa er,
som jag antagligen inte kommer kunna ta..
Fyfan denna känsla..
Fyfan jag saknar er!
Saknar HBP gossana för mkt, det är sjukt.. <33