IRC-Galleria

jag står ängsligt och ser ut mot vattnet, sitter på ett berg som är gjort till vi två. tittar ut mot det ljumma, lite kalla vattnet. går med tunga steg ner mot vattnet och känner på det när jag plötsligt tappar balansen och faller ner mot botten. skriker på hjälp men ingen hör. känner hur mina krafter far neråt mot botten, känner mina händer bli tunga som en sak som jag tar upp.mitt hår slår mot en sten, min arm far längs botten, min hand försöker ta sig upp mot land men det är för sent. jag far längre ut med vågorna som sköljer mot små stenar. mitt hjärta slår ej längre, min röst kan ej ropa på hjälp mera, mina armar har ej krafter, mitt hår är som sten. jag är död=(!!

ja står på bron där jag alltid stog när jag väntade på någonting, nu står jag där med dej jag alltid har älskat. vi står där på bron där du tog min hand, kysste mig för första gången, nu är vi där, vi spottar ner på bilarna som susar förbi på den långa asfalterade vägen. jag minns för länge sedan att min mamma sade när man spottar betyder det lycka, men den lyckan har jag redan fått i mig, och det är du, du med dom tindrande ögonen som ser på mig och säger jag älskar dej, han som ger rosor till min födelsedag, han jag vill ha barn med, gifta mej med, han som är så vacker som en ängel i skyn han!

jag kommer till skolan, hand i hand med mamma, jag gråter när hon släpper min hand och säjer adjö. går sakta framåt till två flickor som talar med varandra med gråten i ögon vråna. den ena flickan tar min hand och går upp till en båt som är gjord av trä. hon frågar vad jag heter, bor. men jag är nästan för blyg för att svara. hon kramar om mig, jag känner mig lugn i hennes famn. hon verkar snäll. nu har nio år gott och jag är som bortblåst i hennes tankar. kanske hon har glömt mig, kanske hon har hitta nån bättre än mig, vem vet? jag skrev till henne på hennes födelsedag grattis, fick ett svar tack tillbaka, men det var allt=(... hon har aldrig frågat hur jag mår om vi kan träffas eller någonting. nu går hon i skola i helsingfors, men nog kan man ändå träffas för de, men kanske jag inte är värd henne mera??=(

jag sitter hemma och har tråkigt, du åker iväg till din mamma. jag är hemma som i ett fängelse, slipper ej ut, bara om ja knuffar mig ut på någo vis. jag är som instängd i en liten bur som har några små fönster som man kan se ut när solen skiner och några pojkar leker med sina bollar mot asfalten. men jag får ej gå ut, jag får ej röra min fot mot asfalten då skriker de direkt, jag skall vara inne hela dagen, natten. morgonen bara inne<3 saknar dej så otroligt mycke, men vem bryr sej om det. jag är som ett nyfött barn, är uppfostrat så. men man får leva med det. älskar dejjj<3

han går i skuggan som ett svart täcke som lägger sig över sjön. han ser omkring sig. han stannar upp och spionerar på nånting som rör sig brevid honom.han ser en man som går sakta upp mot skogen, han ser efter honom. han vänder sig om, mannen sträcker ut sin arm och visar nånting. dimman är så tätt att jag ej ser nånting, luften känns tung, lungorna känns iskalla där jag vandrar tills jag tappar balansen.

min hy är vit, min kropp är röd, mitt ansikte vit som snön. jag står där med händerna utsträckta där jag letar efter nånting jag ej ser, nånting försvunnet, litet eller stort. några löv faller ner mot marken men inte skatten. kraften far från händerna, en lätt vindpust får mig att lyfta lövet som faller tillbaka till marken och flyger ifrån mig till platsen där vi möttes du o jag<3

vi står där på bryggan som alltid förr där du tog min hand, där du kysste mig. nu är snön borta bara asvalten är framme, allt annat är mörkt, bara värme fläcktar från din andedräkt när du kysser mig på munnen med en stark flämtning=) du springer iväg med mig till en stig som kallas kärlekens stig

du står där i regnet som smattrar mot din röda rock. ditt hår är vått och kallt, dina händer är röda av forssande blod som cirkulerar i cirklar i händerna. ditt hjärta väntar på något som skall hända. kanske en puss? smekning? vem vet.?=)