jag minns när vi träffades och gick till en bänk nära vattnet, där du såg på mig för första gången. där jag frös och du gav mig din tröja, där vi såg över vattnet. jag var tyst och blyg inget ord kom från min mun. mitt leende var så stort som en sten i mitt hjärta, MINa ögon var som ett tindrande grönt hav. jag kysste dej för första gången, du blev varm och gick hem på rosa små moln. jag minns hur jag tog din hand och gick iväg. två månader senare fråga jag dej med rädd ton kan vi förlova oss? du blev häpen och sa ja...<3 några veckor senare blev det gråt istället för skratt när jag gjorde slut. jag var rädd och säj det till dej så ja skrev meddelande, jag såg dina sorgsna ögon i skolan, dina händer som darra när du skrev nånting, ditt hjärta som var krossat och föll i små bitar. tråden som satt mellan oss gick av som nån skulle ha klippt av den på flit. jag ångra mig och tog dig tillbaka. kännde hur du förändrades till en annan människa, ditt hjärta byggdes upp igen och krosades pånytt. men nu är ditt hjärta helt igen och jag hoppas det hålls helt , att den sköra tråden håller älskar dejjjh<<3