Hur har någon tänkt att den här tiden vi har skall räcka till?
Den räcker ju till ingenting. Man ska göra det ena och det andra. Man ska hinna stiga upp o duscha o äta moronmål o hinna rusa upp ti bussen i mörknet o vara i skolan hela dagen o när man kommer ut därifrån e de mörkt igen o rusa ti bussen o hem o äta o laga läxor o sen med god tur hinna umgås me familjen före man rusar ut o har roligt me kaverin o sen hem igen o sen ska man vakna före man ens hunnit somna. Och därimellan ska man dessutom hinna ha dit att bara ta de lugnt eller tilome fara ut och röra på sig! Det kan ju int finnas en ända människa som kan hinna med allt utan att känna sig stressad? Min tid räcker inte till helt enkelt. Söndag e den enda dagen jag hinner ta det lugnt. Med god tur, för då ska ja packa iväg mig o byta hushåll för en vecka o packa ner mina saker o packa upp igen o städa före ja far osv. Jag vill ha tid att hinna göra något klokt, de e alltid någon/någon som blir lämnad åt sidan för att man inte hinner eller inte orkar. Sen blir det den här tiden på dygnet man kan ta de lugnt, jo då borde man sova men de kan inte jag iallafall för ja måst hinna varva ner före det. Jag får någå fel snart, jag vill ha mera TID! Några timmar till på ett dygn så kanske man sku hinna med åtminstone hälften av det man borde hinna med. Dessutom behöver jag mera tid till att fundera ut en grej, o jo, det handlar om just dej!
SÖKES: Ett liv med åtminstone 28h/dygn! Någon?