IRC-Galleria

BANNEMEJ skyffla iväg sig till gymmet nu fröken sömntuta. Jag har sovit 21 timmar nu (dock inte helt i sträck).

Satt här just och funderade på hur min dag skall se ut, eller det som nu återstår. Jag skulle vilja träna, gå och tvätta byke till TinTinTango, städa, träffa kompisar och åka till Esbo. Jag slogs av en alldeles orimlig insikt; jag är stressad över allt det här. Varningsklockorna ringer. Vad talade vi om igår med fru Psykologen?

Förra veckan var ett ståhej. Ett sabla springande hit och dit och kolleger i fara att antändas av blott en blick till höger och vänster. Riksdagsvalet hänger som ett tungt och mörkt moln över oss alla på Simonsgatan 8a. Mot slutet av veckan blev jag en robot. Be mig göra något och innan du vet ordet av är saken redan ur världen. Min hjärna programmerade sig att automatiskt ordna allt som skulle göras i viktighetsordning. Fixa, behaga, NU har rotat sig i min benmärg. Kanske det är så att jag nu när veckoslutet väl är här har svårt att släppa loss. Min kropp säger SOV, ta det lugnt, gör myselipys- saker, medan mitt undermedvetna desperat försöker få mig att tro att det nog finns en massa som måste göras. Sanningen är att det inte finns något som måste göras idag, eller imorgon heller för den delen. Jag är fast i sekundtidtabellen. Även nu ser jag mig runt som ett nervvrak för att hela tiden ha koll på vad som händer runt mig. Hur skulle det vara att blåsa av spelet. För fan, det enda som händer är att min persilja sakta men säkert återfår sin spänst tack vare att jag kom ihåg att duscha den.

Det börjar arta sig. Jag skiter i gymmet. Sådana aktiviteter är till för att avreagera sig efter en hetsig dag på jobbet, inte att slita reven av sig en skön och slapp lördag. Jag intalar mig att min kropp inte lider av att jag slappar.

Kanske jag snart går och tar en varm dusch och gör mig sådär mysigt lördagsfräsch. Börjar le istället för att strama på läpparna. LÖSGÖR MIG SJÄLV!!

Ahhh. Det blir nog en bra dag. Det som återstår.