IRC-Galleria

6.9.2010 Sista stationen….

ush vad jobbigt det var.. ……………………………………………………
har aldrig kännt mig så riven i hjärtat...... känndes som min väldigt närä vän skulle dö.....................
å det var ju så det var. /han skulle inte dö men han skulle dö ifrån min värld. han skulle total försvinna och vara död i min värld. en person som jag älskar väldigt mycket men som jag inte får träffa.
jag grät hur länge som helst. kunde bara inte sluta, gråta å krama honom. jag ville

tuntuu niin pahalta, tuntuu niin pahalta. känns så illa..... att man nästan inte vill gå till jobbet imorn.. så tomt så tomt här efter honom...,,,,,

7.10.2010 torsdag på jobbet...:

fyyyy faaaan............. det här är verkligen jätte jobbigt för mig. för honom är det tydligen lättare att inte se mig.... förstår inte hur det kan va det men förstår att det skulle göra ont om jag fortfarande såg, mig.

igÃ¥r kväll driftar längre och längre ifrÃ¥n mig..... det fyller upp tÃ¥rkanalerna, fast jag sitter och ”jobbar” här......
igår kväll...allt som hände då, sas då, kändes då. kramade honom, för en sista gång. hur länge som helst. villle inte släppa. ville inte att vi skulle vara över. att han inte skulle finnas mer.

han sa hela tiden, ensam e stark, du är mycket starkare än vad du tror, kolla hur långt du har kommit....
men jag sa att det handlar inte om det. jag förlorar en person, det går inte att ersätta dig.

i morse vaknade jag på soffan 9 minuter innan jag skulle börja jobba. kunde inte så mkt mer än att kläpå mig och gå.

det känns som man vaknade från en drömm..... att man hade ett liv i en dröm... men när man vaknade så var alltihopa en dröm. som en påhittad person som jag varit tillsammans med i drömmen ett helt år. vaknade upp till en väld där Rochelio Rodriguez inte fanns. eller han fanns kanske
nånstanns på andra sidan stan, men han kände inte mig eller skulle aldrig erkänna att han gjort det.

"jag tar hela sorgen nu."

"... skulle det göra ont varje gång jag ser dig."
"hade vart skillnad om du varit någon som jag inte brytt mig om. men dig bryr jag mig om."
"jag kan inte ha det så."


ute har värsta höst vädret slagit igång. vilken passande morgon. till min utomjordiska känsla.

memories. just memories flash infront of my eyes. all the time. just memories, things we did. there's so much things to remember.
the bag he left me was filled with my things. everything he could find that had ever belonged to me was in that bag.
i wonder if he's deleted the photos of me on his computer. i bet he has.
He just wants to forget, and move on. All I wanna do is remember and hold on.

But I can't. Not aloud to do that. I have to respect that.


vi fungerar så olika, vi människor. är jävligt imponerad av honom att han vet hur han reagerar och hur han måste ta det. efter tidigare erfarenhet, att han vet precis hus han måste göra, no matter what.
fattar inte hur han kan va så stark.


your just somebody i used to know.............