IRC-Galleria

...och så vet jag inte vad jag ska säga. men orden rinner ur mig i alla fall. det är lite som när man spyr. inte hinner man tänka där heller. rätt som det är måste man bara finna sig i att "ojdå, försent".

det rör sig någonting i området kring hjärtat och lungorna (jag talar förresten inte om spyor längre). någonting finns där inne och vill så gärna hitta en kanal ut ur mig. jag känner det på mig. men vad skall jag hitta på tio minuter innan spöktimmen börjar? inte för att jag kan påstå att jag tror på övernaturliga ting eller är rädd för mörkret, men jag finner en liten, alldeles oumbärlig tröst, i att veta att klockan endast slår tio i Glasgow)
Jag bör nog skapa en förbindelse mellan Helsingfors och Glasgow före midnatt, så att inte mörkret hinner komma och ta mig..