IRC-Galleria

isn't it funny how we always look a little different when we think nobody's watching?

love is sometimes like eating soup with a knife.

you never seem to get enough and it hurts like hell.
and to top it all off you shouldn't do it at fancy dinner parties...

...och så vet jag inte vad jag ska säga. men orden rinner ur mig i alla fall. det är lite som när man spyr. inte hinner man tänka där heller. rätt som det är måste man bara finna sig i att "ojdå, försent".

det rör sig någonting i området kring hjärtat och lungorna (jag talar förresten inte om spyor längre). någonting finns där inne och vill så gärna hitta en kanal ut ur mig. jag känner det på mig. men vad skall jag hitta på tio minuter innan spöktimmen börjar? inte för att jag kan påstå att jag tror på övernaturliga ting eller är rädd för mörkret, men jag finner en liten, alldeles oumbärlig tröst, i att veta att klockan endast slår tio i Glasgow)
Jag bör nog skapa en förbindelse mellan Helsingfors och Glasgow före midnatt, så att inte mörkret hinner komma och ta mig..

omg. jag sprang en HEL kilometer! jag suger alltså inte mera på löpning---

i could see him through the small window on the screen.
suddenly he looked a bit cheeky and bit his lip.

he told me he'd be away for five minutes,
that he had something fun to show me.
i waited.
then he came back wearing his new suit.

he hadn't buttoned the highest shirt button and his tie was loosened a bit.
the jacket was a perfect fit and his hair was a bit too messy.

(drool)

i was raised to be arrogant
so
i had to teach myself these things

and tom had launched himself fearlessly into his endeavour to illustrate the human problem to recieve

if this is the town that u love, then you really have a strange way of showing it

id like to offer you my help if theres anything that you need.

cos im here to do the talking for you......




bang bang

knots knots down my spine
i cannot trust the darkness.

dream of me, please.

Artism is the word of the day