IRC-Galleria

plötsligt kom hon att tänka på sina barndoms julnätter upplysta av den oranga pappstjärnan i fönstret.

hon grät en stund och lät sedan de salta tårarna torka.

vila, min flicka, vila
ditt hjärta sover redan
låt dina tankar följa

ge upp
natten har inget att erbjuda dig mera...

att lägga sig på mattan och göra snöänglar kan
i bästa fall förlösa dig ur en tillvaro
av vuxenhet.

i am feeling volcano-ish.

"give me a paper and some scissors and i'll show you what the world is all about" she said. she took the paper and started cutting out little people. out of a dozen paperdolls she started cutting animals. first she cut off the heads of the dolls, then made the other leg into a tail. it was funny to watch her work. she was determined to put an end to mankind.

skrivet 31.03.05

....så jag råkade ut för den skottska polisen.



javisst.

jag lyckades tappa mitt pass - igen......

jag känner mig som en observatör.

---

inte för att det är en särskilt unik känsla för mig, idag har den bara känts överväldigande. jag trivs inte i detta utanförskap. vill känna att jag är involverad i mitt liv. jag vill uppleva det subjektivt.

jag vill att mina känslor ska påverka mig.... starkare.

än söker jag mer.

there's an army at my door. and it's mine.
just you wait.

bissee bissee

ei näin.

jag kommer att gå under om jag fortsätter så här. eller åtminståne bli gravt alkoholiserad om inte annat. universitetslivet är inte precis hälsofrämjande om man ser strängt på saken. men å andra sidan vore kanske vardagen lite tristare utan de otaliga stop man lyckas konsumera utanför, och under skoltid också för den delen.

torts att det kanske tär på en lite att festa runt stup i kvarten, tycker jag att det är bra att belöna sig för sina prestationer. på något sätt sporrar det en att försöka nästa gång också (om än det är rätt så oförklarligt varför utgående från hur man mår morgonen efter). i alla fall belönade vi oss rejält senast igår efter fyra dagar av tunga föreläsningar och en utställning.


och så har jag ju bara tre veckor av detta liv bakom mig än så länge..... i can see my future already

---

HAH. Jag har landat.

....med en duns och stor kalabalik. Det var tyvärr inte riktigt vad jag hade räknat med, men vad jag nog i mina vildaste mardrömmar redan anat att skulle hända.

JAG ÄR SÄMST I KLASSEN!
(angst)

De andra har sökt in i genomsnitt två eller tre gånger tidigare, de är erfarna inom branchen och 23 år gamla. Majoriteten har gått i torkkeli och andra har redan hunnit studera vid Muotoiluinstituutti. Pust.

Var är rättvisan?
Vad gör jag där? Jag kan inte låta bli att tänka att jag alldeles säkert har tagit någons plats, att jag berövat någon platsen som den andra skulle varit mycket mer förtjänt av än jag.
Är det verkligen så att juryn inte gjort ett stort misstag? Vad ser de i min konst? Potential? En oslipad diamant?

Man kan ju alltid hoppas.....

Men jösses vilken psykisk meltdown jag gick igenom idag.
Jag är alldeles kaputt, vidbränd, mos och sönder.