Varför vaknar jag inte oftare tidigt på morgonen så att jag hinner laga kaffe, läsa tidningen och lyssna på Aamupahvit i lugn och ro? Att före elva ha alla dessa sysslor undanstökade, dessa sysslor vilka såklart är fullständigt nödvändiga, är nog mer än behagligt. Då har man hela dagen framför sig och man har fått en lugn och bra start på dagen. Att vakna med ett ryck vid elvatiden och ännu tolv stomla sömndrucken och uppgiven omkring i pyjamas är ju bara fruktansvärt tråkigt.
Och så är det ju lite fint att sitta och dricka sitt kaffe ur Arabias gamla kaira-koppar med fat under - för jag är väldigt förtjust i koppar med fat. Kaira är en mycket vacker serie...
Dessvärre har jag märkt att jag hyser stort agg mot personer som lämnar skeden i koppen när de dricker. Dem behöver jag tursom inte titta på här hemma. Det är skönt. Och så avskyr jag kaffe som runnit ner längs koppen och torkat fast. Hatar hatar hatar.
Nu är mitt enda bekymmer egentligen mitt hår; ett ord får förklara situationen: rastafari. Och lägg sen ännu till lite champagne. Utöver det så undrar jag bara hur mycket pastasallad trettio personer äter i genomsnitt under en kväll. Förslag någon?